Hjälplös kärring

Det kan man kalla mig...

I nu snart två veckor har jag levt utan vatten i köket. Varför? Ja det ska jag tala om, för att jag inte klarar av att få lös diskmaskinsslangen från kranen. Mina stackars armar kvider av smärta när jag försöker. Och Daniel kan typ ta bort den med en arm, med andra ord har jag kommit på ytterligare en funktion Daniel utfyller i vårt förhållande. Daniel är allt en såndär bra-å-ha-sak!

Idag var sista skoldagen, känns najsprajs! Imorgon är det bara rajtantajtan som återstår på schemat. Och idag kom Andy in på skolan och bjöd oss på tårta, jag har verkligen saknat honom :/ Vad händer inte sendå? När han ska säga hejdå och gå börjar jag gråta. Bra Tina! Lite väl blödigt om man får tycka.

Nu har jag städat lite hemma eftersom jag ska ha pyjamasparty här imorgon, Anne och Ankan kommer och sover över här efter som dom ha så långt hem och jag inte vågar åka tub själv på natten.

Vilmis står vid dörren och vill ut på kvällsjogging, så det är väl bara hoppa upp ur stolen och ge sig iväg.

Moi!